Vem bodde i de gråa små stugorna som står strödda i skogsbrynet som uppsköljda av en stor havsvåg? Hur tedde sig livet för de fattiga hantverkarna, torparna och backstugusittarna ännu för ett århundrade sedan? Vanligen vill kulturer och nationer visa upp sina ståtligaste byggnader, vackraste konstverk och dyrbaraste artefakter på museum. Men på Stundars är vi stolta över det sällsynta i att kunna visa upp raka motsatsen istället. Vi vill berätta historien om fattighjonen, dagsverkarna, sömmerskorna och de kloka gummorna som levde längst ner på samhällsstegen i Österbotten.  Kom och lyssna om hunger, slit, sjukdom och nödtorft – men också om kärlek, om att ta chanser och om att dansa barfota i den ljusa sommarnatten.

”Jag har ju sett husen, vandrat omkring bland dem, men jag visste inte att det fanns folk som faktiskt levde så här – och det är inte alls så länge sedan heller!”

Äldre dam

Under andra halvan av 1800-talet började den stora vida världen sippra in i allmogens liv på den österbottniska landsbygden. Märkvärdigheter så som dagstidningar, reklam, färdigbakta knäckebröd och fabrikstillverkade hästskor spred sig från den nya knutpunkten i byn, lanthandeln. Och med nymodigheterna följde nya politiska tankar, drömmar om emigration, ja till och med matrecept för den trendiga Högfors-spisen! Hur kändes det månntro att se den allra första bilen, telefonen eller elektriska lampan i Solf år 1920? Följ oss i utvecklingens spår från den traditionella bondstugan, till folkskolan, postkontoret, lanthandeln och slutligen till handlarfruns moderna kök och fina salong.

År 1938 kom den nyutexaminerade folkskolläraren Gunnar Rosenholm till byn. En av hans första uppgifter till sina nya elever var att samla in gamla föremål som de kunde ha en historielektion om. Denna lektion blev startskottet för ett ivrigt insamlande av allt från jordbruksredskap till spökhistorier. Snart engagerade Stundars folk från halva länet. Hus efter hus flyttades hit och området blev ett av Finlands största friluftmuseum – allt med ”talkokraft”. Vilken entusiasm! För att inte tala om festerna som hållits här! Kalasen med nejdens längsta långbord. Eller teatrarna med de vackra museistugorna som fond! Säg den österbottning av äldre generation som inte hört om dem? Genom den här guidningen ger vi en del av våra besökare chansen att MINNAS – och den andra delen av besökarna att FÖRUNDRAS! Den här guidningen är tillägnad Stundars, för i år firar vi 50 år! Hurra! (OBS! I guidningen får du höra om varför vi faktiskt också har firat 100 år redan…)

Alla barn, hör upp! Stig upp från era sovplatser i bondstugan, gnugga sömnen ur ögonen och sätt er till bords för att äta morgongröten som husmor har lagat på öppna spisen. Men akta er för att sätta er på husbondens plats! Och kom ihåg att slicka skeden – för det var faktiskt så man diskade förritiden! Sedan bär det av ut på gården för att mata djuren i ladugården, hämta vatten, bära in ved och damma mattor, precis som barn gjorde för 150 år sedan. Först när alla sysslor är gjorda får man leka!

Stundars museiby står kvar som ett svartvitt fotografi från för länge sedan svunna tider. Men om man vet vilka ledtrådar man ska titta efter i det österbottniska landskapet, så öppnar sig omgivningen som en gammal karta och man kan skönja spåren av våra förfäders verk. Varför planterade man björkalléer och varför var antalet fönster så viktigt? Vilka växter finns kvar där det en gång stod ett barnrikt torp? Var gick havsstranden för 200 år sedan, eller 500? Och varför finns det så gott om stengärdesgårdar i gamla österbottniska byar? Med Stundars och Solf kyrkby som exempel kommer vi att inviga er i hur man kan se det gamla kulturlandskapet genom ett kalejdoskop av modern infrastruktur och byggnadskonst. OBS! Guidningen fungerar bäst när marken är fri från snö.

”Nostalgin kom emot”

Äldre herre

Det är lätt att glömma vilket fantastiskt hantverk som kvinnor kunde producera förr, speciellt eftersom textila fibrer inte kan motstå tidens tand på samma sätt som metall och trä. Men när man studerar sängkläderna i museistugorna mera noggrant, så kan man se vilket utsökt handlag, vilket färgsinne och vilken känsla för olika material kvinnor kunde äga. En ung kvinna värderades enligt innehållet i sin brudkista, stolt uppvisat i Flickboden sommartid, och en stor del av familjens försörjning kunde komma av kläder och tyger gjorda av fårull, lin och andra växtfibrer. Under guidningen kommer vi att se såväl textiler från de grövsta vardagskläder till de vackraste granntäcken till vitala redskap som spinnrock, vävstol, stickbåge och valkbräde.

Under en gammaldags skollektion får du öva räkning på kulramen eller läsning ur ABC-boken. Är du duktig får du även skriva med en riktig bläckpenna. Du kom väl ihåg att lärarinnan kan kontrollera att du tvättat öronen ordentligt – och busar du kanske du måste ställa dig i skamvrån!

Under den här timmen får gruppen uppleva en äkta sekelgammal skolmiljö. Därtill kommer läraren eller lärarinnan, alltså guiden, att berätta hur folkskolan var avgörande för finländarnas förvandling från en underutvecklad och fattig avkrok till en av världens lyckligaste, mest jämställda länder.

Gruppstorlek max 20 personer.
Tidsåtgång 45 minuter
Språk: svenska / finska / engelska. Max ett språk per guide.
Klädkod: Deltagarna behöver inte förbereda sig, men skolbyggnaden är inte uppvärmd.