Under 1870-talet började nyheten flyga som en löpeld över Österbotten. Det fanns ett land bortom havet, ett drömmarnas och möjligheternas land som kallades ”Amirika” i folkmun. Där kunde bonddöttrar tjäna mer pengar än de någonsin kunnat drömma om som housemaids, och torparsöner kunde få 26 hektar mark GRATIS bara de odlade upp den. I Österbotten fanns det för många barn i familjerna som jordbruket inte kunde livnära, och för få fabriker som behövde arbetare. Så fler och fler packade sina kappsäckar och tog tåget ner till Hangö och sedan vidare. Vissa for för att skapa sig ett helt nytt liv, andra för att bara tjäna pengar så att de kunde få ett bättre liv här hemma. Så tänkte säkert Erik när han lämnade hustrun Johanna och deras tre små flickor i den här stugan och for till USA år 1886, troligen för att han hade stora skulder. Men hans ”American dream” gick i kras – bara 8 dagar efter att han kom fram dog han i en skogsarbetsolycka. På något sätt lyckades änkan Johanna behålla huset. Deras blinda dotter Vendla var den sista som bodde här och hon var känd för sina vackra spetsgardiner och blommande pelargoner.