Traditionellt hantverk är en av de tre saker som står Stundars nära hjärtat. Och så har det varit ända från början. Redan när grundaren till det som skulle bli Stundars friluftsmuseum, folkskolläraren Gunnar Rosenholm, först började drömma om att skapa något mer än ett vanligt hembygdsmuseum, fick hantverkarna en framstående roll. De flesta av de stugor som flyttades till prästbolets gamla marker i Solf inreddes som hantverkarbostäder eller -verkstäder. Läs mer om museets historia här.
På Stundars är följande hantverkaryrken representerade: smed, snickare, skomakare, krukmakare, stenhuggare, kopparslagare och gelbgjutare. Därtill presenterar vi lanthandlaren, postiljonen, mjölnaren, kloka gumman, soldaten och sjömannen, utöver bonden med sitt tjänstefolk och alla de som jobbade på Vasabladets tryckeri.
Hela museibyn en enda stor hantverksutställning Topp
På Stundars är så gott som varje timmervägg och varje järngryta ett praktexempel på traditionellt österbottniskt hantverk. Museibyn är en stor källa till inspiration när du renoverar, restaurerar eller bygger nytt. Genom att studera byggnaderna och deras inredning kan du lära dig mer om gamla tekniker eller se olika varianter av hur samma teknik använts.
Här kan du se kartan över hela området och läsa om de olika stugorna.
Bruksföremål gjorda av metall Topp
- Smeden: kniv, yxa, spiskrok, beslag, hästskor, spik, tunnband osv
- Bleckslagaren: brödformar, muggar, pepparkaksformar, kannor, lampetter osv
- Gelbgjutaren (mässing): klockor, bägare, handtag, skyltar, strykjärn osv
Traditionell österbottnisk allmogearkitektur Topp
Museistugorna har alla ursprungligen stått någon annanstans, men har flyttats till Stundars och restaurerats med största respekt för de gamla tekniker som användes i nejden för 100–150 år sedan. Såväl timmermän som konservatorer strävar fortsättningsvis efter att, så långt det bara är möjligt, använda traditionella material i arbetet med att ta hand om dem. I museistugorna kan man se exempelvis olika takmaterial så som vassrör, halm, pärtor, bräder, näver. Här kan man även studera olika ytbehandlingar, till exempel stänkmålning, stryka med rödmylla, limfärg, linoljefärg eller tjära, lerklining. Därtill finns det en mångfald av typer av dörrar, fönster, möbler och eldstäder i friluftsmuseet.
Läs mer om byggnadsvården på Stundars här.
Bruksföremål tillverkade av trä – oftast hemma på gården: Topp
- Timmerhus, pärttak och brädtak, staket, trappor, broar, uthus och bodar osv
- Högsängar, bänkar, kistor, bord, stolar, moraklockor, väggskåp osv
- Vagnar, slädar, kälkar, plogar, liar, räfsor, yxskaft, spadar osv
- Skopor, slevar, vispar, tunnor, lårar, kappar, skålar, fat, lådor osv
- Spinnrockar, sländor, kardor, tvättbräden, vävstolar, mangelbräden osv
Ett speciellt drag i den finländska kulturen är ”talko”, vilket betyder att man gemensamt utförde större sysslor åt någon i byn tillsammans. Ibland var det grannar och släkt som hjälpte till, ibland halva byn. I den här delen av Österbotten talade man i många byar om att hålla kalas när man hade talko, till exempel takläggningskalas (när männen lade pärt- eller halmtak) eller spinnarkalas (när kvinnorna samlades för att spinna fårullen). Under många årtionden har det allra mesta även på Stundars friluftsmuseum utförts på talko.
Stundars ser numera ut som en gammal österbottnisk by – med vissa undantag. De mest synliga undantaget är att man inte började måla husen i Österbotten före början av 1900-talet, så innan dess var alla hus väderbitet gråa. I vissa fall har de byggnadsansvariga på Stundars valt att använda mera moderna material exempelvis på taken, helt enkelt för att skydda museiföremål och interiörer mot risken för läckage. Likaså har en del stugor exempelvis rullgardiner eller UV-hinnor för fönstren för att skydda den åldriga inredningen från solblekning.
Självförsörjning och lokala hantverkare Topp
Överallt på Stundars ser du tecken på att österbottningarna under århundraden tillverkade det allra mesta själva. De allra flesta blev därför rätt duktiga med sina händer och visste hur man gjorde allt från smör och smörkärnor till hjul och slädtäcken. Så gott som alla träföremål har husbonden med söner och drängar täljt eller snickrat och så gott som alla textilier har husmor med döttrar och pigor tillverkat från fårull, lin och bomullsgarn. Ingenting gick till spillo, utan man använde eller sparade allt som kunde vara till minsta nytta till exempel vid slakt eller skörd.
Material som användes i självförsörjningen:
trä, läder, skinn, sten, lera, ull, lin, hampa, nässla, säv, halm, vass, pigment, terpentin, lump, papp, tagel, kohår osv.
Det man inte kunde tillverka själv köpte man oftast av de lokala hantverkarna så som smeden, skomakaren eller bleckslagaren. Ibland var det någon granne, bybo eller släkting som var speciellt duktig på en viss teknik och då kunde man beställa exempelvis bröllopsklänning eller lampetter av den personen. En del hantverkare gick från gård till gård och dekorationsmålade möbler eller lappade skor.
Kolla i kalendern när nästa Hantverkardag eller marknad är inplanerad på Stundars.
Innan lanthandlarna blev vanliga på landsbygden var det ytterst få produkter som man köpte på torget eller i affärerna i städer så som Vasa, Umeå, Stockholm eller Åbo. Mest rörde det sig om kaffe, socker, salt, tobak, porslin och kryddor, varor som ofta importerats från andra världsdelar. Av kringvandrande gårdfarihandlare kunde man även köpa exempelvis en sidensjal, vykort eller synålar. Med industrialiseringen kom nya produkter och i Stundars lanthandel finns många varor från fabriker i Vasa eller i övriga Österbotten, såsom Vasa Ångbageri, Vasa Tvål och Oravais klädesfabrik.
I lanthandeln kan du se dessa nya varor och i vår guidning ”När världen kom till byn” kan du höra mera.
Kvinnligt hantverk Topp
Under många årtionden satsade Stundars på att bygga upp hantverkarbyn, som vi allmänt kallar Gråbyn. Enligt tidens melodi var det de manliga hantverksyrkena som framhävdes i verkstäder och hantverkarbostäder. Men det fanns många skickliga kvinnliga hantverkare i det förindustriella samhället. Ett gott exempel är alla de vackra bäddtextilier som ännu kan ses i högsängar och bäddsoffor i Stundars museistugor. Det är omöjligt att mäta den omsorg och det antal timmar som kvinnor satt på att karda, spinna, färga och väva dessa tyger. Dessvärre var många av kvinnornas hantverksprodukter av förgänglig natur, exempelvis mathantverket – produkter som man helt enkelt åt upp.
Näringskällor förr
- Kolhydrater: säd, potatis, rotfrukter, bär, honung
- Proteiner: fisk, kött (lungor, tarmar, blod, lever, njure, ben), ägg, ärter, mjölkprodukter
- Fetter: talg, smör, fläsk, ister
- Övrigt: salt, kryddor, jäst, kaffe, svagdricka
Idag minner bara smörkärnor och korvstoppningshorn, spinnrockar och valkbräden om flitiga händers verk. Inte heller kan kläder och sängkläder motstå tidens tand på samma sätt som föremål gjorda av trä eller metall. Men själva grundtanken med att över huvud taget ha museer är att inte glömma. Numera kan du se utställningar och inredda stugor i Stundars museiby som visar lite mer av kvinnornas liv på den svenskösterbottniska landsbygden. I exempelvis Johannas matbod kan du se vilka råvaror kvinnor hade att tillgå här för 150 år sedan och i kopparslagarens och krukmararens stugor har vi gjort utställningar med tema tvätt och textilvård – en hushållssyssla lika nödvändig då som nu.
Hantverkardagar Topp
Några gånger varje år vaknar de små hantverkarstugorna åter till liv, när livs levande hantverkare intar dem för att visa upp skickliga händers arbete. Förutom exempelvis en smed i smedjan och en bleckslagare i bleckslageriet, så befolkas museibyn för några timmar av näverslöjdare, stickerskor, kvastbindare, spinnerskor, knypplerskor och många fler. Då visar en del av Stundars personal också vad de kan, så som att lägga pärttak eller stänkmåla spännpappsväggar med linoljefärg.
I maj brukar vi bjuda in hundratals skolelever till egna hantverkardagar då ett 50-tal hantverkare bjuder på fina arbetsdemonstrationer.
”Alla barn borde lära sig ett hantverk. På riktigt, inte på lek. Det finns vissa tider i livet för lek och vissa tider för att uträtta någonting – även för barn. Det går ju inte att leka hela tiden”, suckar Frida. ”För finns det något bättre än att komma hem och sätta sig ned med en hobby? Att få glömma tid och rum? ”
Frida Paulin, Stundars knypplerska i Stundarsboken, 2013
Vi rekommenderar varmt ett besök till sommarens hantverkardag, som brukar ske den sista lördagen i juli. Då kan man samtidigt passa på att smaka på lite traditionellt mathantverk: klimpsoppa kokad i järngryta ute i det fria, samt Stundars välkända syltgrisar.
Hantverksfokus på Stundars marknader Topp
Under höst- och julmarknaderna på Stundars vill vi framhäva det traditionella hantverket och ge regionens duktiga hantverkare möjligheten att sälja sina alster i den stämningsfulla miljön här. Vi satsar på det lokalproducerade, det miljövänliga och det konstnärliga. Här kan du kolla när nästa marknad är.
Hantverkaregillet Björken Topp
Hantverkaregillet Björken r.f. är en förening av aktiva hantverkare som bland annat medverkar på olika hantverkarevenemang på Stundars. Föreningen har ca 100 medlemmar och den använder sig av det gamla skråsystemet med lärlingar, gesäller och mästare.
