I Stundars museistugor, lager och arkiv finns långt över 10.000 föremål, huvudsakligen från tidsperioden 1870-1920. Dessa kan delvis indelas i olika samlingar. Till exempel kan hela Tryckerimuseets inredning ses som en museisamling, men även alla textilier i Stundars ägo bildar tillsammans en samling. På ett friluftsmuseum som Stundars är även byggnaderna värdefulla museiföremål i sig, och de 72 husen på området utgör också en samling.
Om föremål kunde tala Topp
Om föremålen kunde tala skulle många intressanta historier berättas på Stundars. Men stumt står de där och ber oss att själva ta reda på. Det är här Stundars amanuens och museipedagog kommer in i bilden. I sitt arbete strävar de ständigt efter att hjälpa de gamla föremålen på traven, att få dem att tala, samtidigt som de vill ge oss besökare förmågan att lyssna.
De flesta föremålen på Stundars har varit i användning i svenska Österbotten under perioden 1870-1920. De kan ursprungligen härstamma från ett tidigare årtal, men har varit i aktiv användning under perioden ovan. Tanken med de föremål som förevisas är att de skall visa oss ett bysamhälle i slutet av 1800-talet, med olika sociala klasser, yrken och intressen. När Stundars under 1970-talet byggdes upp var många av museiföremålen och miljöerna välkända för besökarna. Än idag upplever inte en gammal tant eller farbror kanske Stundars som något obekant. För dem blir istället igenkänningsfaktorn ett viktigt inslag i deras upplevelse av området. Det som för äldre personer är nostalgiskt och välbekant är för många unga personer däremot idag något nästan exotiskt. Vilket i sin tur kräver att personalen ständigt tänker på att dagens unga, för att kunna ta till sig museet och de historier personalen vill förmedla, kräver ett annorlunda angreppssätt. Förutom att visa upp föremålen, skall berättelser utformas, känslor skapas och nyfikenhet väckas.
I detta arbete är katalogiseringen av Stundars drygt 10 000 föremål ett viktigt moment. Vid katalogiseringen söks så mycket information om föremålet som möjligt. Varifrån kommer det? Vem har donerat föremålet? Vilka berättelser kan knytas till föremålet i fråga? Ålder, användning, benämning, utseende? All information sammanställs i en databas och målet är att Stundars kulturarv förutom för oss besökare skall vara tillgängligt för vem som helst, oberoende av var i världen han eller hon sitter. Och så förs kunskapen vidare från generation till generation.
Ja, sakerna på Stundars har tur. De har någon som bryr sig om dem och ger dem en röst. De får visa upp sig, betraktas, beundras och skapa minnen.
Text: Maria Österåker i Stundarsboken från 2013
Stundars samlingar sköts enligt de riktlinjer som uppgjorts enligt nationella och internationella direktiv och som fastslagits av Stundars styrelse 2019. Samlingarna dokumenteras numera i det digitala samlingsförvaltningssystemet MuseumPlus.
Om du upptäcker små numror skrivna eller målade på ett föremål på Stundars, så betyder det att just det föremålet ingår i våra museisamlingar. Då ska man inte röra det. Rekvisita- och replikaföremål är oftast märkta med bokstaven R och ett nummer och de kan personalen använda tillsammans med museibesökarna.
I Stundars museiby finns en nästintill komplett bondgård av svenskösterbottnisk typ. Karaktäristiskt för en gård här nära kusten är bland annat den röda färgen på byggnaderna. Inspirationen kom från den nordsvenska kulturen och färgen blev vanlig i Österbotten i slutet av 1800-talet. På Stundars har vi valt pigmentet ”Italienskt rött”. Till gården hör så gott som alla de byggnader som brukade finnas på en gård av medelstorlek, även de som brukade stå längre ifrån gårdsfyrkanten, så som kvarnen, bodar, rian och smedjan.
Inuti mangårdsbyggnaden, en traditionell parstuga från Solf, finns en komplett inredning från slutet av 1800-talet. Stugan är inredd i helgdagsskick med trasmattor och uppbäddade sängar. Stugans inredning är traditionell, med matbordet snett mitt emot den öppna vråspisen och med två högsängar i vartdera hörnet. I sytningskammaren (farstukammaren) finns finare möbler samt släktklenoder som familjebibeln.
När huset flyttades till Stundars inreddes framstugan till höger om farstun till hållstuga. Sådana fanns i alla byar för de bönder som i tur och ordning ”låg i håll”, det vill säga stod i beredskap att skjutsa resenärer, framför allt kronans/tsarens tjänstemän. Numera används framstugan som ett rum där besökare kan få pröva på några av de textila hantverk som utövades vid den tiden (vävstol, kardor, nystkrona, trampsymaskin osv). Vindsvåningen är tyvärr inte tillgänglig för besökare och där finns tillsvidare Stundars textilarkiv och förvaring av känsligare museala föremål.
Samlingen av museiföremål i sockenmagasinet alldeles nära Stundars friluftsmuseum är ett mycket fint komplement till bondgården på museiområdet. Här kan man se de flesta av de bruksföremål som fanns på gården.
Från och med 1860-talet inrättades lanthandlar överallt på den finska landsbygden – det kunde finnas flera små butiker i varje by. Ibland försiggick handeln i en egen byggnad, ibland i ett av rummen i lanthandlarens bostadshus. Då kunde lanthandlaren hålla öppet från tidig morgon till sen kväll, sju dagar i veckan året om.
Lanthandeln på Stundars innehåller produkter som kunde ha sålts i lanthandlar på den österbottniska landsbygden från 1870 och undantagsvis ända fram till 1940-talet. De krigstida varorna visas upp på en egen hylla. Vanliga varor i en lanthandel var: tobak, öl, brännvin, kaffe, kryddor, salt, porslin, glas, tyger samt järnvaror. När Stundars-entusiaster under 1970- och 80-talen samlade museiföremål till handeln koncentrerade de sig på inventarier från nedlagda lanthandlar i nejden och på produkter från närbelägna fabriker så som Vasa Ångkvarn, Oravais klädesfabrik och Strengbergs tobaksfabrik i Jakobstad. De fyllde även på med hantverksprodukter så som läderstövlar, eftersom lanthandlarna ofta bytte varor med hantverkare.
I samma byggnad har vi dessutom inrett ett postkontor så som det kunde ha sett ut på den österbottniska landsbygden. Här finns också Långåminnes första telefon och byacentral, där telefonsamtalen kopplades – Solf fick telefonledningar först år 1920. Till lanthandlarens bostadsdel hör den finare salongen och köket. Dessa rum är dels mera moderna än bondgårdens inredning, med bland annat oljelampa i taket, emaljföremål, diskbänk, gjutjärnsspis och plåtugn, och dels representerar de en något högre samhällsklass. Elektriciteten kom också till Solf år 1920, vilket syns på dammsugaren som lanthandlaren låtit importera från USA.
Stundars byskola är inredd som en barnskola, där barnen skulle lära sig läsa, på 1890-talet. Största delen av inventarierna härstammar från Wasa Primärskola, en fyrklassig förberedande privatskola i Vasa verksam under åren 1894-1929. Föremålen kommer troligen från en ännu äldre skola, vars inventarier i något skede övertogs av Primärskolans lärarinnor. Likaså bör oljelampan i taket ha kommit från en äldre skola, eftersom Vasa fick elektricitet i slutet av 1800-talet. Kammaren är tänkt att hysa läraren Johan Fredrik Thorén från Solf, som åren 1862-1890 innehade en lärartjänst i Smedsby.
Gelbgjuteriet med dess samlingar är rätt unikt i Finland och är väldokumenterat bland annat av filosofie magister Irja Sahlberg redan år 1932! Benämningen gelbgjutare kommer från tyskans Gelbgiesser, d.v.s. gulmetallgjutare. Koppar legerat med zink ger mässing vilken är gul till färgen. Mässingen kallas även för bondens guld.
Gelbgjuteriet såldes år 1974 till Stundars av en ättling till Erik Häggqvist, som själv hade byggt verkstaden år 1850 i Sundom. Erik Häggqvist var en mycket skicklig och prisbelönt, självlärd urmakare, gelbgjutare, kopparslagare, smed och målare. Häggqvist bostadshus står nu i nyrestaurerat skick på Sundom hembygdsgård.
Hemmersgården är den kände författaren och poeten Jarl Hemmers barndomshem som har flyttats till Stundars från Vasa. Till Hemmersamlingen hör minnesrummets möbler och böcker som donerats av familjen Hemmer samt en samling med dokument och handlingar som tillhört Jarl Hemmer. I Minnesrummet finns det mesta av hans litterära produktion samlad. Jarl Hemmers porträtt är målat av Anna Snellman år 1933.
Här kan du läsa mera om Jarl Hemmer och Hemmersamlingen.
I Hemmersgården finns även en samling av musikinstrument. Även denna samling har sin början i lärare Gunnar Rosenholms visioner, då han i Solf skola inrättade ett musikmuseum 1966. Där samlade musikläraren Bjarne Berg de äldre instrument som funnits i Solf musikskolas ägo, samt instrument som donerades i samband med att han och Erik Geber reste runt i Österbotten för att dokumentera folkmusiken i trakten. I samlingen är psalmodikon och kantelen bäst representerade, men den svenskösterbottniska traditionella folkmusiken spelades också på fiol och dragspel. Instrumentsamlingen överfördes till Stundars år 2008.
Vaasa Ravintolat och krögaren Saku Railio bedriver sedan år 2006 Restaurang Hemmer som beställningsrestaurang i huset.
Inför Vasabladets 125-årsjubileum år 1981 donerades inventarierna från Vasabladets gamla tryckeri, själva huset jämte en penningsumma till Stundars. Tryckeriet återspeglar en tidnings- och tryckerimiljö från 1880-talet med redaktion, sätteri och tryckeri. Tryckeriets äldsta maskin är en handpress från 1840-talet. Den är även Finlands äldsta bevarade handpress. I ett av rummet finns även boktrycknings- och bokbindningsredskap. Merparten av föremålen kommer från Vasabladets gamla tryckeri i hörnet av Sandögatan och Kyrkoesplanaden. På övervåningen finns mera moderna maskiner och apparater för framställandet av en dagstidning.
Textilsamlingen på Stundars är förhållandevis liten och består mest av de bruks- och bäddtextilier som ingår i inredningen av museistugorna. År 2022 erhöll Stundars en fin donation av framför allt bäddtextilier av Ninni Back, som möjliggjorde en egen utställning i Krukmakarens stuga sommaren 2023. Därtill kommer en del gångkläder för kvinnor från olika tidsåldrar och samhällsklasser. De visas främst upp för skolungdomar i form av en historisk modeshow. På Stundars finns däremot många uppsättningar kläder i olika storlekar som används som rekvisita av guider och hantverkare samt inom våra museipedagogiska program.
Under årtiondena som kulturcentrum samlades många konstnärer på Stundars, och varje år ordnas fortsättningsvis konstutställningar och internationella konstnärsutbyten. En del av de verk som antingen förverkligats eller ställts ut här har konstnärer donerat till Stundars och de utgör stommen i Stundars konstsamling. En del av dem kan besökare se i de allmänna utrymmena på Stundars.
