Museet har ett diskställ (68,5 X 16 cm)i trä som består av en bottenplatta med fyra låga sidobräden med skåror för tallrikar. Diskstället har använts i ett hem i Solf där man låtit de rena tallrikarna torka efter diskningen.
Diskning har, liksom övriga vardagliga hushållsgöromål, inte fått mycket uppmärksamhet inom litteraturen eller forskningen överlag. Å andra sidan satsade man inte heller så mycket tid på diskning fram till början av 1900-talet. Skedar kunde enklast slickas av medan grytor och byttor rengjordes med vatten. Diskvattnet kunde sedan återanvändas till kreaturen, alltid fanns det kvar lite näring för djuren.
I Finland har liknande diskställen av trä förekommit, dock rätt sparsamt. I Sverige däremot har de varit mera vanliga. Placerade på ett bord fick de diskade kärlen rinna av i diskstället, för att sedan torkas torra med handduk.
Hushållslärare Maiju Gebhard (1896-1986) utvecklade torkskåpet för disk åren 1944-45 under sin tid som chef på Arbetseffektivitetsföreningen. Enligt henne skulle skåpet reducera tidsanvändningen för diskning med hela 50%. Idén hade hon fått från Sverige där hon iakttagit de olika tidsödande arbetsmomenten. Gebhard rationaliserade dessa arbetsmoment till ett enda, genom att placera torkgaller in i ett dörrförsett skåp ovanför diskbänken. Enso-Guzteit inledde industriell produktion av diskskåp år 1948.
