Då Stundars 40-årsjubileumsår närmar sig sitt slut är det lämpligt att uppmärksamma en grupp människor vars medverkan på Stundars varit alldeles avgörande ända från starten, och utan vilka Stundars knappast existerat i den form det gör idag – nämligen frivilligarbetarna eller talkofolket. Än i dag görs mycket av arbetet på Stundars i form av talkoarbete – speciellt i samband med evenemang – även om museet numera har anställd personal som sköter den dagliga ruljansen.
Stundars blev ett nationellt känt begrepp redan 1971 i samband med att det första Kalaset hölls här. ”Kalas på Stundars” arrangerades första gången sommaren 1971 i Sjätte ungdomsringen av Svenska Österbottens Ungdomsförbunds regi på initiativ av lektor Börje Lång i Mariehamn. Stundars med sina kalas utsågs år 1974 till ett av Finlands sju turistunderverk. Kalaspublikens lekamliga förplägnad bestod i gamla tiders festmat, klimpsoppa och korngrynsgröt.
Kalasmaten tillreddes av marthor som offrade sina juliveckoslut för att komma till Stundars och koka mat åt besökarna utomhus över öppen eld. Den klarröda kalas-kjolen har tillhört en av dessa marthor, nämligen Valdine Kull (1903 – 1993), född Enkvist och hemma i Munsmo. Valdine var med och kokade under de första kalas-somrarna i början av 1970-talet.
Den röda klockformade yllekjolen är sydd i fem våder. Nertill avslutas kjolen med en volang i samma tyg. På insidan är volangen skodd med ett rött bomullstyg. Upptill har kjolen en smal linning. Baktill har den ett sprund, och den fästs med hjälp av två flätade band i vitt gult, blått, och rött. Kjolen som är sydd på maskin är i gott skick. Valdine har själv vävt ylletyget och sytt kjolen som hon använde då hon serverade kalasgästerna.
På 1920-talet gick den handarbetsintresserade Valdine i Vörå Folkhögskola – Breidablick. Under hela sitt långa och aktiva liv var hon en skicklig och flitig handarbetsmänniska. Valdine gifte sig år 1927 med Carl Kull (1901-1977). Carl gjorde efter bröllopet en resa till Kanada och kunde efter hemkomsten bygga ett nytt hus åt familjen på Öuran i Munsmo. I början av 1970-talet, då Valdine tillsammans med de andra marthorna inledde sitt soppkokande på Stundars, hade hon och mannen lämnat livet som aktiva jordbrukare bakom sig. Att komma till Stundars och koka tillsammans med andra innebar trevlig omväxling och social samvaro.
Foto: Peter Båsk
Text: Annika Harjula-Eriksson
