Det här textila redskapet donerades till museet av Vendla Pått redan år 1938. Gaffeln, som har årtalet 1865 inristat, är 14 cm lång och 2 mm tunn med ett runt hål i mitten. Med gaffeln slyngades, påtades, flätades eller knöts band och snoddar som användes till skor eller i klädedräkten. Bandet kunde till exempel användas inuti kantsömmar i klänningar för att styva sömmarna.
Tekniken är gammal och känd ända från vikingatiden då man använde gafflar av ben eller horn. I museets samlingar finns förutom trä, även gafflar i metall och föremålen är alla katalogiserade som knytgafflar. I Norden har man dock använt många olika namn: flätgaffel, slynggaffel, snoddgaffel eller tvinningsben. På samma sätt kan gaffeln användas lite på olika sätt. Det lite kantiga bandet blir 3-4 gånger starkare och tjockare än det ursprungliga materialet. Fördelen med denna teknik är att snodden kan slyngas hur lång som helst. Vid vanlig flätning bestäms det färdiga bandets längd av ursprungstråden.
Ännu på 1800-talet flätades band rätt allmänt på detta sätt, medan tekniken nu är relativt okänd. Hålet i gaffeln kan användas för att hålla fast tråden, men verktyget fungerar även utan hål.
