Mjölnarens stuga med ”hynsjon” till vänster.
Mjölnarens stugas gårdstun är vackert beläget på en liten åsrygg i museiområdets sydvästra hörn, med utsikt mot kyrkan och gårdarna på Herrbacken. Vid gaveln står en timrad ”hynsjo”, hitflyttad från Yttermalax. Till helheten hör även stalls- och liderbyggnaden från Taklax. Stugan är den första bostadsbyggnaden som flyttades till, vad som med tiden skulle bli, Stundars museiområde. Här fanns sedan 1930-talets slut en liten bod.
Den prydliga rödmyllade enkelstuga, som tidigare var känd under namnet ”Slåttinas”, står på en låg naturstensgrund. Fönsterluckor, fönster- och dörrfoder är målade i ljusgrått. Pärttaket med liten takfot är försett med trärännor. Ytterdörrens snidade rutmönster är unikt på Stundars.
I farstun förvaras diverse arbets- och fångstredskap.
Stugans interiör är lika tilltalande som exteriören. Först kommer man in i en farstu där fiskebragder och andra redskap förvaras. Då man stiger in i stugans enda rum finns den öppna spisen till vänster; i det bortre vänstra hörnet finns högsängen och i det högra hörnet ett nätt blomstermålat blått skåp, matbord och väggfasta bänkar. Högsängen, bänkarna och bordet är målade i klar engelskt röd färg. Mellan spisen och sängen står den bäddade vaggan, försedd med ett dihorn i hållare.
Dihornet i sin hållare på vaggan har fått symbolisera den stora spädbarnsdödligheten i Österbotten under 1800-talen. Dihornet och hållaren var Månadens föremål i juli 2012
Solf museiförening köpte stugan 1963 av bonden Algot Snickars på ”Karmas”. Den stod då på Slåttholmen, endast ett stenkast från sin nuvarande plats. Mjölnarstugan byggdes upp på Stundars vintern 1963 – 64, som en del i ett arbetslöshetsprojekt. På Stundars rekonstruerade man stugan till sitt ursprungliga utseende; en senare tillkommen farstukammare avlägsnades, mellantaket sänktes, fönstren återställdes till originalstorlek och vindstrappan flyttades tillbaka till sin plats på utsidan av farstugaveln. Den gamla stugdörren blev vindsdörr, och som ytterdörr på stugan satte man in den fint snidade 1700-talsdörren som härstammar från en bortriven gård i Munsmo.
Hörnskåpet har en egen intressant historia, och det har presenterats som Månadens föremål i oktober 2012.
Den prydliga stugan med den färgglada inredningen ger ett idylliskt intryck, men livet var allt annat en idylliskt för stugans invånare. Karl Fredrik Söderman ”Slåttin” (1832 – 1905) från Solf och hustrun Karolina Adolfsdotter Holm (1833 – 1921) från Malax bodde till en början på sin ägandes gård på Skog hemman i gårdsgruppen ”Hettjas” i Solf. Om Karl berättas att han mycket hellre ägnade sin tid åt sjöfågeljakt ute på Söderfjärden, än åt att sköta det egna jordbruket. Så gick det som det gick – paret fick gå ifrån sin gård, och istället bestämde sig Karl för att bli mjölnare.
Paret bosatte sig på Slåttholmen dit de hade låtit flytta den gamla sytningsstugan från Gammelgårds i Västersolf, stugan hade tidigare också varit soldattorp. Karl livnärde sig sedan som mjölnare med hjälp av en väderkvarn som han flyttade till Slåttholmen. Vid tidpunkten fanns redan flera kvarnar i Solf, så sannolikt var inkomsterna inte så stora från kvarnen. Under äktenskapet födde Karolina fem barn, av vilka inget överlevde spädbarnsåldern. Ett ohyggligt öde – men tyvärr inte unikt vi denna tidpunkt i Österbotten. En del menar att man fortfarande kan höra spädbarnsgråt i stugan.
De sista invånarna i stugan var systrarna Vendla (1875 – 1962) och Sofia ((1867 – 1960) Pått. Karolina hade sålt stugan efter Karls död till systrarnas far bonden Johan Pått på ”Karmas” på Herrbacken. Sofia hade 1893 emigrerat till USA, och bodde där i 31 år, men återvände hem till Solf då hon blev sjuk. Systrarna var viktiga informanter för Stundars-grundaren Gunnar Rosenholm.
Källor:
Gunnar Rosenholm: ”Mjölnarstugan på Stundars”. Stundarsposten. 10.6.1994
