Inför iordningställandet av Stundars Soldattorp i början av 1990-talet forskade museets grundare och intendent Gunnar Rosenholm (1912-1999) ihärdigt i hur ett dylikt torp kunde ha varit inrett och möblerat vid 1700-talets slut. Han fäste stor uppmärksamhet vid högsängens textilier.
Rosenholm hade vid sina expeditioner i nejden på 1950-talet träffat på en trasrya som legat i en skötbåt i Replot. Hans forskning visade att på 1700-talet var det endast bönder och ståndspersoner som hade råd med ryor med nock av yllegarn. De obesuttna hade trasryor. Ännu så sent som på 1880-talet använde obesuttna lappryan som sängtäcke. Lappryan användes på samma sätt som en långullsfäll, men i vissa fall var lappryan mera praktisk. Efter att en fäll blivit blöt blev den skarp och ohanterlig. Därför föredrog fiskarna lappryor i sina skötbåtar ända in på 1900-talet, och de sista lappryorna hade bevarats just i skärgården.
På 1990-talet var det inte längre möjligt att köpa in en gammal lapprya till Soldattorpet, utan man beslöt sig för att låta väva upp en kopia av en gammal. Förlagan till Soldattorpets trasrya härstammar från Bergö, men finns i Österbottens museums samlingar.
Trasryan, som mäter 145 x 120 cm, är vävd i två våder som sedan sytts ihop. Ryans botten är vävd i tuskaft av hampgarn med ett mellanslag av tygremsor. Ryans nock eller lugg består av smala remsor ”tilkona” som klippts av ylletyg samt bomulls- och yllegarn. Nockens färger är brunt, blått och vit/beige.
Ryan spred sig i Norden i slutet av medeltiden. Den tjänstgjorde som värmande fäll och användes med luggen neråt i sängen. Färggranna ryor med nocken uppåt började användas som sängöverkast. Vid 1800-talets slut började ryan användas som matta på golvet och sedan som dekorativ väggbeklädnad i ståndsmiljöer.
Trasrya
