Det vadderade täcket med sitt röda ovantyg och sitt gråa flanellfoder.
Månadens föremål är egentligen för ungt för att platsa i Stundars museisamlingar, och museet har redan flera snarlika föremål katalogiserade i sina samlingar. Det som gör föremålet ovanligt är att vi känner till dess uppkomsthistoria rätt väl tack vare att donatorn själv var med då föremålet tillverkades.
Föremålet är ett handgjort vadderat täcke, eller ”stoppatekk” på österbottniska. Det klarröda täcket med foder i grå flanell mäter 160 x 200 cm. Stygnen ”stickningen” som håller samman täckets tre lager (ovantyg, vaddering, fodertyg) har sytts så att det runt kanterna bildas en bred ram av tre parallella sömmar, i mitten bildar sömmarna ett rutnät med romformade rutor.
Täcket kommer från donatorn Gun-Gerd Vikströms föräldrahem på Leek hemman i Voitby; det tillverkades i början av 1950-talet. Hennes föräldrar var Gerda och Evert Sandelin. Modern Gerda (född Forsman på Leek 1902) var en flitig handarbetsmänniska och vävde ovantyget själv. Garnet gjordes av ull från de egna fåren. Grövre garn spann Gerda alltid själv, detta tunna garn är maskinspunnet, antagligen i Esse. Garnet är hemfärgat, det krävdes en hel del experimenterande innan Gerda var nöjd med nyansen. Som brukligt, är ovantyget vävt i två våder.
Närmaste granne med familjen var Alexandra Finne som skötte telefoncentralen i Voitby. Alexandra var född 1899 och levde in på 1970-talet. Hon drygade ut sin inkomst genom att sy täcken åt andra mot betalning. Donatorn minns att Alexandra ofta ropade in grannbarnen då hon behövde hjälp med vadden till täckena. Då man ”stickade” täcket (numera talar man om ”quilta” eller ”kvilta” då man t.ex. syr lapptäcken)tog man hjälp av en täckbåge, en ram där man spände fast de tre lagren som skulle bli täcket. Då täcket låg utspänt i ramen var det lätt att sticka nålen rakt genom alla lagren både från ovan- och undersida. Med hjälp av valsar på bågens långsidor kunde man rulla fram täcket i takt med att man sydde.
Alexandra och Gerda sydde flera täcken tillsammans åt familjen – detta är dock det enda som finns kvar. Barnen i familjen fick också vara med och hjälpa till. En charmig detalj på det annars så prydligt stickade täcket, är ett litet område med ngt sneda och långa stygn; kanske ett barns första erfarenhet av att sticka ett täcke? Det grå undertyget i flanell är köpt. Vadden i täcket är antagligen grå lumpvadd, den vita bomullsvadden ansågs finare, men var också svår att få tag på åren efter kriget. Det röda ovantyget är lite större; det har vikts över kanten och fästs i den grå flanellen.
Täcket är i mycket gott skick. Vadderade täcken med vita spetslakan började långsamt ersätta de traditionella fällarna i de österbottniska bondstugornas sängar vid slutet av 1800-talet. Det var länge vanligt att man använde fällarna vintertid och vadderade täcken under den varmare årstiden.
